Sidtopp
Sp2d
Nv2e
Historia C
Nv3a
Startsida

Till startsidan

Kattes hemsida

Uppdaterad 07-11-20

Sovjetunionen

Inledning
Det finns två huvudsakliga spår som kan användas för att förklara terrorn i Sovjetunionen. Det ena spåret betonar det ryska och i de omständigheter som kom att råda i Sovjetunionen från revolutionen och framåt. Det andra spåret handlar om hur ett revolutionärt samhälle fungerar och dess koppling till den kommunistiska ideologin. Klas-Göran Karlsson, som kanske är den svenske historiker som mest har forskat i Sovjetisk historia, har betecknat dessa båda spår som genetiskt respektive strukturalistiskt. Klas Göran Karlsson har också i sin analys använt ett tredje perspektiv, som han kallar genealogiskt. Det perspektivet är beskrivet i stencilen om folkmord som jag har delat ut. Det handlar om hur nutiden och dåtiden ömsesidigt påverkar varandra.

Det genetiska perspektivet

Det är detta perspektiv som har dominerat vår undervisning.

I samband med forskning kring förintelsen är det ganska vanligt att man talar om Tysklands ”sonderweg”. Alltså det unika i Tysklands utveckling. Motsvarande tankar finns också när det gäller Sovjetunionen, både för utvecklingen från det förrevolutionära Ryssland och för sambandet mellan Lenins och Stalins Sovjetunion.

INNAN 1917

Socialt

  • Bönder- från livegna till byegna. En stor del av Rysslands befolkning bestod av bönder. Ryssland hade haft livegenskap kvar under lång tid- den avskaffades inte förrän i slutet av 1800-talet. Till följd av bestämmelser för hur jorden skulle friköpas från adeln och böndernas traditionsbundenhet, kom merparten av byarnas jord att bli kollektivt ägd. De flesta bönder satt fast i ett system (och ville sitta fast i ett system) där de var bundna till sin by.
  • Den illitterata bonden. Den ryska bonden hade ingen eller mycket liten utbildning. Den absolut merparten var enalfabeter och hade sett mycket lite av den omgivande världen. Mycket lite skilde deras levnadsvillkor från de som hade rått under tusentals år.Peasant av Kramskoi 1874
  • Det kollektiva ägandet. Byarnas jord ägdes kollektivt och fördelades, precis som i Sverige innan skiftena, i tegar. Byarnas jord fördelades efter behov. Dog någon eller en familj växte så fick man större eller mindre andel av jorden.
  • Kollektivt ägande gav liten förändringsbenägenhet. Nackdelarna med detta kollektiva ägande och brukande var att det gav mycket små incitament för förbättringar/att öka produktiviteten. Det var också i princip omöjligt att köpa loss den kollektivt ägda jorden.
  • Kulaker. Utanför bysamfälligheten kunde bönder köpa jord och bli ”sina egna”. Dessa bönder kallades kulaker och hade i allmänhet relativt små jordlotter. De skulle emellertid bli föremål för en intensiv hetsjakt från bolsjevikerna.
  • Böndernas politiska krav. Det vanligaste önskemålet från en rysk bonde var att man skulle skifta om enskild mark. Det innebar i praktiken i allmänhet att bondbyn skulle få disponera också den jord som de ofta stora adelsgodsen ägde. Dessa krav kunde naturligtvis också riktas mot kulakerna. Böndernas politiska krav gav grogrund för ett parti som hette socialrevolutionärerna, som drev radikala krav på jordreformer, och förespråkade radikala metoder, men som utöver detta inte hade långtgående krav på samhällsförändring
  • Adeln. Adeln var på nedgång både ekonomiskt och socialt. Adeln betalade ingen skatt, ett vanligt öknamn på adelsmän var ”parasiter”. En del av adeln utgjorde tsarsystemets reaktionära/konservativa ryggrad, en del utgjorde intelligentian. De två vanligaste sysslorna för en adelsman var att syssla med jordbruk eller att vara militär.
  • Få industriarbetare. Ryssland hade genomgått en snabb industrialisering. Den berörde dock en mycket liten del av samhället och det var få städer som hade en industriell kapacitet, främst Moskva och S:t Petersburg. Antalet industriarbetare var få. I det centralstyrda Ryssland kunde dock den som påverkade huvudstaden påverka en hel del, så de få arbetarnas makt var potentiellt stor, vilket visade sig 1917.

En rysk bondby vid slutet av 1800-talet

Ekonomiskt

  • Jordbruket basen. Basen i den ryska ekonomin var jordbruket. Över 90% av befolkningen var engagerad i jordbruksverksamhet. Ryssland var också en stor spannmålsexportör.
  • Begynnade industrialisering. Det fanns en begynnade industrialisering. Denna industrialisering var koncentrerad till västra Ryssland, fr.a i S:t Petersburg och Moskva. En särskilt viktig industrinäring var gruvindustrin. Och även om industrialiseringsgraden var låg räckte den ändå till att göra Ryssland till världens femte största ekonomi 1913.
  • Franska investeringar. Den guldmyntfot1) som fanns i hela världen vid denna tid stimulerade investeringar från utlandet. I Ryssland var Frankrike en särskilt stor investor.

Politik

  • Minirevolution 1905. Ryssland hade efter nederlaget mot Japan genomgått en slags minirevolution 1905. Man hade efter det fått ett parlament - duman - men dess inflytande begränsades alltmer.
  • Tsaren = Ryssland. Ryssland var en enväldig och i praktiken var det ingen skillnad mellan tsaren och Ryssland. För många bönder var tsaren och prästen det enda man egentligen kände till av resten av Ryssland.

Tsaren Nikolai II

  • Nikolaj II som tsar var måttligt begåvad men med pliktkänsla. Under den kris som första världskriget innebar tog tsaren sitt ansvar och tog befälet över armén utan att påerka de ryska krigsansträngningarna i positiv riktning.
  • Argument för envälde. De argument för enväldet som de tsartrogna använde var:
    1. Vittspridd stat utan sammanhållning, bönderna var ej ansvarskännande
    2. Liberaler o socialister kunde ej samarbeta med en konstitutionell monark 2)- alla försök att bryta upp enväldet skulle därför leda till anarki.
  • Tjänstemannakadern. De ryska tjänstemännens situation var speciell. Ingen meritvärdering av tjänstemän, istället var det tjänsteår som gav karriär.
  • Lokal underbemanning. De flesta medborgare saknade kontakt med staten. de två viktigaste organen i enväldets Ryssland var polisen och den jättelika adelsdominerade armén.
  • Partier: Det fanns flera olika partier i Ryssland.
    Socialdemokrater var delade i Mensjeviker och Bolsjeviker.
    Skillnader mellan dessa båda grenar var bland annat synen på fackföreningar och partistorlek. I kort förenkling kan sägas att mensjekvikerna representerade höger inom socialdemokratin och bolsjevikerna vänster inom socialdemokratin.
    Socialrevolutionärerna var ett bondeparti . Man vill bland annat ta jord från privatajordägare. Inom partiet fanns också personer som var villiga att ta till terroristmetoder för att uppnå sina syften.
    Liberaler (konstitutionell-demokratiska partiet, kadetterna) önskade en konstitution med en monark utan maktbefogenheter, västerländskt i sitt stuk
    Konservativa hade få röster men var starka i duman.

1917

Socialt/ekonomiskt

  • Ryssland var oförberett på kriget. Åtminstone på att kriget skulle vara så länge.Det saknades t.ex ammunition till kanonerna redan på hösten 1914.
  • Bönderna fick brist på arbetskraft, hästar och konstgödning.
  • För lite mat fraktades till städerna- dels p.g.a järnvägens överbelastning, dels p.g.a. av bönderna hoppades på ett bättre pris på sina produkter och därför lagrade delar av skörden.
  • Efter mars-revolutionen så börjar bönder roffa åt sig av privat mark- man kan säga att anarki delvis rådde på landsbygden.

Politik

  • Tsaren tog över befälet över armén- han blev därför frånvarande i styret av landet.Tsdarinnan tog istället över den reella makten. Rasputin var hennes rådgivare och var djupt impopulär både i folkdjupet och i de ledande skikten.
  • Februari/Mars 1917 - revolution. Efter februarirevolutionen blev det två parallella styrelsesystem, regering och sovjeter. Sovjeterna var råd som fanns och bildades på större arbetsplatser.
  • Försörjningssystemet bröt samman. Armén bröt samman. Landets ledning ville ändå fortsätta kriget.
  • Tyskland intresserat av att destabilisera Ryssland. Bolsjevikerna var de enda som var emot kriget. Tyskland gav därför stöd åt bolsjevikerna både före händelserna i oktober och under bolsjevikernas första tid vid makten. Ett exempel på detta tyska stöd är ju när man låter Lenin åka till Ryssland 1917. Vissa författare håller det till och med för osannolikt att revolutionen hade lyckats utan detta tyska stöd. [VIKTIGT]

Revolutionsförloppet

  1. En skola-liberal- menar att det var en statskupp utan folklig förankring av skickligt sammansvurna (Det är en allmän uppfattning i Ryssland nu)
  2. En skola- marxistisk- legitim befrielseprocess av massorna- detta gör den sovjetiska regimen legitim trots vad som hände under Stalin. (har man denna uppfattning är det naturligtvis också en anledning att betona skillnaden i våldet mellan Lenin och Stalin)
  3. En tredje skola- två rörelser korsas, en autonom social revolution, ett förberett uppror av bolsjevikerna.

Vi har studerat frågan om det var statskupp eller en folklig revolution via ett antal källor. Man får själv bilda sig en uppfattning.

Stormningen av vinterpalatset i fri konstnärlig tolkning

Perioden fram till NEP

Bolsjevikerna drev fyra punkter som de efter oktober 1917 skulle förverkliga.

  1. Fred till varje pris- infriades. Freden i Brest-Litovsk var mycket hård för Ryssland men den gav Ryssland fred.
  2. All makt åt sovjeterna- blev bolsjevikspartiets makt över sovjeterna
  3. Jorden åt de som brukar den- detta var en punkt man övertagit från socialistrevolutionärerna. Den legitimerade böndernas strävan att överta mark från självägande bönder och adelsmän. Den av bolsjevikerna egentligen förordade kollektiviseringen av jordbruksjorden fick anstå.
  4. Bröd åt de hungrande- pengar avskaffas, mat ”rekvirerades”. Endast med mycket hårdhänta metoder fick man tag på mat och livsmedelssituationen i städerna kvarstod som olöst innan NEP infördes.

Bolsjevikerna har inledningsvis stora problem att få ekonomin att fungera. Tvångsrekvisitionerna av livsmedel fungerar dåligt (mycket våld krävs och utfallet är ändå klent). Det uppstår parallellt med tvångsrekvisitionerna en svart marknad där bönderna hellre säljer sin produktion. Antalet strejker är stort. Experimentet med att avskaffa pengar tvingas man avbryta. De åtgärder man sätter in för att komma till rätta med problemen är hårdhänta. Några av de viktigare åtgärderna var:

  • Arbetets militarisering- undantagslagar, ökad arbetstid (t.ex för sen ankomst=avrättning)
  • Krigskommunism- rekvisitionsenheter mellan 20.000 man o 80.000 (ta vad ni kan)
  • Ransoneringskort- indelade i många klasser, kort löptid (mest till Röda Armén)

Det hålls val till en konstituerande församling 3). Bolsjevikerna får dock inte mer än 25 % av rösterna. Bolsjevikerna upplöser också den konstituerande församlingen innan den hinner fatta några beslut.
När bolsjevikerna tar makten finns inte någon lagstiftning, Tsarregimens lagar förkastar man och nya lagar har man inte hunnit skriva. Rättskipningen blir därför helt godtycklig. Som en vägvisning av vad man anser vara brottsligt införs nya begrepp som utgör grund för straff ; folkets fiende (alla som kan tolkas vara motståndare till revolutionen kan vara folkets fiende), kontrarevolutionära brott, misstänkt, gisslan.

Strafffen blir inledningsvis fängelse, koncentrationsläger, tvångsarbetsläger eller dödsstraff. Redan efter 4 månader hade antalet dömda till döden överträffat tsarregimens sista 100 år. Tjekan (senare NKVD och KGB: idag heter den ryska säkerhetstjänsten FSB) är kommunisternas säkerhetsapparat- i praktiken har de obegränsad makt att utdöma straff utan rättegång. Det finns annars särskilda revolutionsdomstolar.

Tryckfrihet försvann tidigt.

Efterhand ökar motståndet och från sommaren 1918 kan man tala om ett reguljärt inbördeskrig. Då, 1918, tvingas bolsjevikerna föra krig mot inte mindre än 140 stycken olika väpnade motståndsgrupper. Dessa motståndsgrupper är av olika karaktär. Gamla tasarister, utländska makter, missnöjda bönder osv. Mer om detta nedan.

Vilka är fiender?
Den terror som drabbar den ryska befolkningen under bolsjevikernas första år vid makten brukar kallas den röda terrorn, i motsats till den terror som Stalin igångsatte under 30-talets slut, som kallas den stora terrorn. Antalet dödsoffer varierar kraftigt mellan olika bedömare men är inte lika många som under Stalins tid. Antalet dödsoffer är också stort från det tidigare nämnda inbördeskriget som blossar upp 1918 men egentligen inte helt slås ner förrän mot slutet av 1920-talet.

De bäst beväpnade och bäst organiserade grupperna är ofta sådana som söker återinföra tsarväldet. Det finns också reguljära utländska förband från de allierade västmakterna som vill föra in Ryssland i kriget igen. Men också bolsjevikerna hade utländska förband i sin sold, ofta av soldater som är motståndare till Tyskland eller Österrike-Ungern. Man ska dock inte bortse från motståndets mycket varierade natur. Pga av att grupper som stöder respektive inte stöder den gamla regimen har de styrkor som bekämpar bolsejvikerna, ofta kallade de ”vita”, svårt att samordna sina strider, både i tid och rum. Bolsjevikerna har dessutom flera fördelar. I stort sett hela den ryska vapenindustrin finns inom det av bolsjevikerna behärskade området. De får stor hjälp av Tyskland. De militära operationerna kan också ske på vad man brukar kalla de inre linjerna. Det innebär att Röda armén har betydligt lättare att omfördela folk till ett hotat frontavsnitt.

Det finns också ett inre motstånd, eller inbillat motstånd, som bolsjevikerna också slår ner. Några av de grupper som utsätts för bolsjevikiskt våld, den röda terrorn, är:

  • Demonstranter, strejkande, politiska fiender (bara ur dessa kategorier dödas minst 15.000 bara under sommaren 1918)
  • Politiska aktivister
  • Arbetare i kamp för bröd och arbete eller strejkande
  • Bönder som deltar i uppror eller deserterar från armén
  • Kosacker- dessa utsätts för deportation, plundring eller avrättningar ( mer än 10 % av kosackerna avrättas 1918-1920)
  • Socialt främmande element (om man har kontakt med någon i utlandet eller har höga betyg är man ett jagat villebråd)
  • Misstänkta, gisslan, s.k. folkfiender likvideras i förebyggande syfte

Metoder man regelmässigt använder för att slå ned motståndet, faktiskt eller inbillat motstånd är: deportation, plundring, giftgas, brand (skog o byar), våldtäkt, avrättning, tortyr, gisslan, misshandel, fängelse, svält. Av vikt är att de första koncentrationslägren (se nedan) startas redan under den röda terrorn.

NEP till Stalin

NEP, Ny Ekonomisk Politik, ändrar rekvisitioner med skatt i natura. Den begränsade marknadsekonomi man nu inför fungerar bättre och livsmedelsförsörjningen blir i allmänhet mycket bättre. Dock inträffar i inbördeskrigets efterdyningar en stor svält 1920-21 där omvärlden bidrar med katastrofhjälp.

Ganska tidigt (1918) införs koncentrationsläger, främst i Sibirien. Efterhand byggs dessa ut till ett helt lägersystem, som benämns GULAG. Från att ha varit ett system för att spärra in politiska motståndare blir koncentrationslägren allt viktigare som ett system för slavarbetskraft. Sin största omfattning hade lägren 1953 då omkring 5,5 miljoner människor satt i läger.

Kulakerna- de självägande bönderna- ska enligt Lenin likvideras som klass. Ett typexempel på ett brott som både definierar någon som kulak och som medför mycket stränga straff är att ha slaktat och ätit en egen gris.

Den ortodoxa kyrkan är i början på 1920-talet nästan den enda sovjetiska institution som inte står under kommunisternas kontroll. Man försökte därför krossa kyrkan genom att rasera kyrkor, beslagta dess egendom, straffa präster och så vidare.

Inledningsvis trodde de sovjetiska kommunisterna på att deras revolution skulle kunna exporteras. Det var därför naturligt, med detta synsätt, att man lade under sig områden som tidigare varit ryska. Minoriteter inom Sovjetunionen behandlades olika. De minoriteter som visade prov på en stark nationell identitet, eller som gjorde motstånd mot sovjetregimen drabbades av återkommande förföljelser.

Stalin
Ett viktigt dokument för att beskriva den stalinistiska terrorn är Peter Englunds artikel. Den behandlar den våg av terror som brukar beskrivas den stora terrrorn, vilken inträffade i huvudsak mellan 1936 och 1938.

Vi talade också om två andra vågor av terror under Stalin. Den första av dessa terrorvågor inträffade då bönderna ska infogas i kollektivjordbruk i slutet på 1920-talet. Motståndet mot denna kollektivisering var stort hos många bönder. Ett nytt inslag i denna terror är det finns cemtralt beräknade kvoter för hur många som ska likvideras, skickas till läger osv. Dessa kvoter kan liknas vid de produktionskvoter som införs med den första femårsplanen 1929. Den andra av dessa terrorvågor var den svältterror som Stalin satte igång 1932-33. De områden som drabbas har stora likheter med de områden där bönderna på 1920-talet gjort motstånd mot sovjetregimen och kollektiviseringen. Kärnområdet i denna svältterror är Ukraina. En anledning till att man har så lätt att svälta ihjäl folk är att det för sovjetmedborgare krävs inrikespass för att kunna resa även inom landet. Och bönder på kollektivjordbruken får inte utan särskilt tillstånd resa någonstans överhuvudtaget. Det dröjer faktiskt in på 1970-talet innan de sovjetiska bönderna får resa till den närmaste staden utan tillstånd.

Det är svårt att beräkna antalet offer för de olika terrorvågorna men att det handlar om över en mijon vid varje här nämnd terrorvåg torde inte vara en överdrift.

Ett mönster som framträder är vad man brukar kalla repressiva cykler. Mer om det nedan.

Det strukturalistiska perspektivet

Som framgår av stencilen kring folkmord så är det strukturalistiska perspektivet när man jämför flera olika folkmord, eller på ett annat sätt gör en jämförelse.

 Totalitarismen- likheten med nazismen

En mycket vanlig förklaring till terrorn i Sovjetunionen är den totalitära staten. Både det kommunistiska Sovjet och det nationalsocialistiska Tyskland har ambitionen att kontrollera hela samhället och alla i det ingående individerna. Staten är helt överordnad både samhälle och individ. Det finns också stora likheter mellan det sovjetiska 30-talssamhället och det nazistiska Tyskland, t.ex i hur säkerhetstjänsten är organiserad, hur propagandan bedrivs osv. Arkitektur, konst och proagandafffischer är några yttre likheter som är enkla att jämföra.

Det är ju också så att de sovjetiska koncentrationslägren fanns före de nazistiska. (de första koncentrationslägren byggde engelsmännen under boerkriget i början av 1900-talet). Frågan är om tyskarna hämtade inspiration från Sovjet. Rudolph Höss, kommendant på koncentrationslägret i Auschwitz hävdade i Nürnbergrättegångarna att så var fallet.

”RSHA (Reichsicherheitsamt) skickade omfångsrika rapporter över de ryska koncentrationslägren till kommendanterna. Där redogjordes för förhållandena och anordningarna in i minsta detalj av fångar som undkommit. Särskilt betonades det att ryssarna genom sina åtgärder med tvångsarbeten i jättelik skala hade utrotat hela folkstammar

Det går dock att hitta gott om andra tänkbara orsaker till att Höss pekar ut de sovjetiska lägren.

 Ideologin

Det är ett faktum att länder som blir kommunistiska också står för ett betydande antal dödsoffer. Det är svårt att finna ett enda kommunistland som inte har stått för en betydande terror mot sin egen befolkning. Nedanstånde tabell är hämtad från Rudolph Rummel som har kritiserats för att hans dödstal är alldeles för höga. Tabellen visar ändå, med ovanstående reservationer i huvudet, att antalet offer är stort. Kanske finns det element i den kommunistiska ideologin som bereder vägen för folkmord? (Fler siffror finns här)

Kommunistland Offer Info
Afghanistan 228.000
Albanien 100.000
Angola 125.000
Bulgarien 222.000
Etiopien 725.000
Jugoslavien 1.072.000
Kambodja 2.035.000 (Pol Pot)
Kambodja 230.000 (Heng Samrin)
Kina 35.236.000
Kuba 73.000
Laos 56.000
Mongoliet 100.000
Moçambique 198.000
Nicaragua 5.000
Nordkorea 1.663.000
Polen (48-) 22.000
Rumänien 435.000
Sovjetunionen 61.911.000
Sydjemen 1.000
Tjeckoslovakien (48-) 65.000
Ungern 27.000
Vietnam 1.670.000
Östtyskland 70.000
Gerillagrupper 4.019.000
Totalt 110.286.000

En förklaring som t.ex Peter Englund har drivit handlar om att kommunismen liksom en del andra ideologier är en utopisk ideologi. Man pekar ut ett framtida drömsamhälle. Om man tror sig kunna åstadkomma ett framtida drömsamhälle är naturligtvis benägenheten att acceptera offer idag större än om man saknar en sådan utopi. Offren skulle med detta synsätt, inte ha så mycket med den kommunsitiska ideologin som sådan att skaffa, utan utgör ett kännetecken på alla utopiska ideologier t.ex fundamentalistiska religioner, nationalsocialismen osv. Ändamålet helgar medlen.

En skillnad i utopin gentemot nationalsocialismen är relationen mellan utopi och offergrupper. Medan offren i Sovjetunionen kan betraktas som hinder i vägen mot utopin (typ om bara alla präster försvann så skulle vi komma till drömsamhället) så smälter offer och utopi i Nazityskland samman. Den Volksgemeinschafft nazisterna vill skapa är ju utan judar, homosexuella, romer, förståndshandikappade osv. nedanstående bild kan illustrera förhållandet mellan offer och utopi.

 Struktur eller aktör?

En vanlig fråga i många i historiska sammanhang är om orsaken till ett skeende ska betraktas ur ett aktörs- eller strukturperspektiv. Denna fråga är relevant även i frågan om den sovjetiska terrorn. Är det Stalin eller Lenein som ligger bakom terrorn. Alltså aktörer. Eller är det strukturer av typen byråkratin, historiska omständigheter, den ekonomiska situationen.

En närliggande fråga är naturligtvis också i vilken mån vi kan se idealistiska faktorer eller materialistiska faktorer som ligger bakom folkmordet.

Ekonomiska krav

De första fånglägren som byggdes i Sovjet hade inga ekonomiska krav på sig. Det var först mot mitten/slutet av 1920-talet, med byggandet av Vitahavskanalen, som fånglägren började bli en ekonomisk faktor i Sovjet. GULAG blev en industrikoncern som stod för stora delar av Sovjetunionens industriproduktion, framförallt avseende gruvdrift. Antalet fångar i lägren skulle i någon mån påverkas av behovet av slavarbetskraft i otillgängliga områden. Slaveri var alltså ett ekonomiskt smörjmedel i Sovjet. Sentida historiker har dock kunnat visa att det sovjetiska läger- och slavsystemet var ekonomiskt ineffektivt.

Ytterligare en ekonomisk faktor att räkna med var att den sovjetiska planekonomin byggde på kvoter för hur mycket som skulle produceras. Även antalet fångar sattes på samma sätt. Varje region och område fick anvisningar uppifrån på hur många som skulle avrättas, deporteras, skickas till fångläger och så vidare.

 Revolution och repressiva cykler

Som beskrivits ovan så finns det ett mönster av repressiva cykler i den terror som utövas i Sovjetunionen. Perioder av terror växlar med perioder av relativt lugn - en slags normalitet. Ett liknande mönster går att finna också i den franska och en kinesiska revolutionen. Kanske föder omfattande revolutioner ett slags revolutionär konjunktur?

Pavel Morozov

Jag har berättat historien om Pavel Morozov. Jag hinner inte skriva mer nu...

 Jämförelsen med förintelsen

Kategori     Sovjetterrorn     Förintelsen
Folkmord eller inte? . .

Kvantitet

. .

Metoder

. .

Totalitära stater

. .

Intention eller funktion

. .

Genetiskt eller strukturalistiskt

. .

Vilken roll spelar förhistorien?

. .

Skulle det ha kunnat hända i ett annat land?

. .

Helgar ändamålet medlen?

. .

Vad förklarar terrorn?

. .

                                   


1) Att valutan är växlingsbar mot guld. Om flera länders valutor är växlingsbara mot guld är det enkelt att handla eftersom man vet exakt hur mycket det andra landets valuta är värd.

2) En kung, eller tsar, vars befogenheter regleras i en grundlag. Det betyder i praktiken en maktdelning med någon form av parlament. Sveriges kung är ett exempel på en konstitutionell monark, vars maktbefogenheter är mycket små.

3) En församling där man skulle utarbeta regler för hur det nya Ryssland skulle styras.

---------

Till sidans topp

Bilden ovan är en rysk bonde från 1900-talets början.

Bilden till höger är en tavla av Kramskoi från 1874 som förställer en rysk bonde.

| Skolblogg| Temaindex| Kalender | Startsida | Om Håkan | Katte | Arkiv