Sidtopp
Sp2d
Nv2e
Historia C
Nv3a
Startsida

Versaillesfreden

-----------------------

Textkritik

Inledning

Frågan om vilka intressen som dikterade freden i Versailles är omtvistad. Du kommer att få studera ett antal texter nedan som var och en ger sin version av vad som var orsaken till att fredsstraktatet såg ut som det gjorde.

Du ska besvara följande frågor:
1. Vem är det som är aktören i de olika texterna ( som t.ex länder, statsmän, folket, gudar)?
[Ex: Om det står att ”Jag gav Bob saften” är JAG aktör. Om det står att ”Saften gavs till Bob” är aktören obestämd.]
2. Vilka motiv eller intressen menar de olika författarna ligger bakom villkoren i freden?
a) i text 1
b) i text 2
c) i text 3
d) i text 4
e) i text 5

3. I text 2,3 och 4 ges olika bud på hur England såg på frågan om skadestånd. På vilket sätt skiljer sig dessa versioner från varandra?

Bakgrundsinformation

Du kan behöva veta följande; när Tyskland gick med på vapenstillestånd gjorde man det från utgångspunkten att freden skulle baseras på president Wilsons 14 punkter, liksom den av Frankrike tillagda punkten att man skulle betala skadestånd. I stilleståndsvillkoren sades emellertid också att Tyskland omedelbart skulle avmobilisera armén. Några egentliga förhandlingar mellan segrarmakterna och Tyskland (som dittills varit brukligt) fördes aldrig. När freden skulle undertecknas hade Tyskland ungefär samma val som i boken/filmen Gudfadern; ”antingen din namnteckning eller din hjärna på avtalet”.

Text 1 Ur Källor till historien
Det blev inte Wilsons 14 punkter som fick utgöra grunden för freden efter första världskriget. De nationella känslorna hade flammat högt under kriget, och förnuftet fick i flera fall ge vika för ett ödesdigert känslotänkande. ... För att motivera Tysklands skadeståndsskyldighet intogs i fredstraktaten den s.k krigsskuldsparagrafen, som ensidigt lade skulden för kriget på det besegrade Tyskland.

Text 2 Ur Världshistoria av Jensen/Thiersen
För Frankrike utgjorde kravet på krigsskadestånd ett krav på säkerhet mot ett nytt tyskt krig. Det fransk-tyska kriget 1870/71 och det första världskriget hade tillfullo demonstrerat det tyska kejsardömets industriella överlägsenhet i förhållande till såväl Frankrike som England. Frankrikes säkerhet var därför beroende av att alla möjligheter till tysk återupprustning förhindrades. Detta kunde bara ske genom att stora delar av tysk industri demonterades.
I motsats till Frankrike önskade varken England eller USA någon industriell demontering av den tyska kapitalismen. Effekten av en sådan åtgärd skulle enligt deras uppfattning bli motsatsen till den avsedda. En demontering skulle allvarligt skada den kapitalistiska världsmarknaden och leda till kriser och social oro i Frankrike och England. Dessutom skulle det uppstå ett politiskt tomrum i Mellaneuropa, som istället för fred skulle ge upphov till ständiga konflikter om kontrollen över detta område.
Det slutliga fredsfördraget blev en kompromiss mellan de två uppfattningarna, även om det innehöll betydande eftergifter till den franska ståndpunkten.

Text 3 Ur Svensk Uppslagsbok 1955
Den slutliga fördragstexten fick ... karaktär av en kompromiss mellan segrarmakterna. Ett flertal meningsskiljaktigheter framträdde mellan statsmännen, och enighet uppnåddes endast med stor svårighet.
För Frankrike var det särskilt angeläget att erhålla garantier mot ett nytt tyskt angrepp... Enligt Wilsons mening gav en internationell rättsordning Frankrike en betryggande säkerhetsgaranti.
Även i frågan om krigsskadestånd framträdde olika meningar, i det att Wilson ville begränsa Tysklands skyldighet att erlägga sådant, medan Clemenceau och Lloyd-George gåvo en mycket vid tolkning åt termen ”skada, tillfogad civilbefolkningen”, som Wilson brukat i förhandlingarna om vapenstilleståndet.

Text 4 Ur Europas krig av Alf W. Johansson
De hundratalet journalister som följde fredsförhandlingarna utgjorde en påminnelse om att ’den allmänna opinionen’ var en ständigt närvarande observatör i förhandlingarna. Detta innebar en betydande inskränkning i statsmännens handlingsfrihet och kompromissmöjligheter. Den brittiske premiärministern Lloyd George visste, att hans politiska framtid hängde på om han lyckades genomdriva en hård fred. Detta oberoende av att han själv insåg att någon form av integrering av Tyskland i ett nytt internationellt system skulle bli nödvändig — inte minst av handelspolitiska skäl. Den franske konseljpresidenten Clemenceau ställdes på samma sätt inför ett oavvisligt krav att uppnå en fred som för all framtid skulle skapa garantier mot en förnyad tysk aggression. Mot dessa europeiska statsmän stod den amerikanske presidenten Woodrow Wilson. Denne såg sig inte i första hand som en representant för ett specifikt statsintresse utan talade om att han kommit till konferensen för att uttrycka ’the opinion of mankind’. Det är dock fel att beskriva konferensen som en brytning mellan amerikansk idealism och europeisk maktpolitik. Det fanns en ’realistisk’ sida även hos Wilson inriktad på att åstadkomma ett internationellt system, som hade förmågan att stå emot de världsrevolutionära signalerna från Moskva.

Text 5 Från krig till krig Bra Böckers Världshistoria
Wilsons ställning var inte entydig. Hans grundläggande åsikt var att en varaktig fred förutsatte att alla stater, i både sina inre och yttre förhållanden, skulle rätta sig efter demokratiska principer...
Kanske var Wilson mer realpolitiker än han gav intryck av. I varje fall var hans höga principer mindre entydiga och absoluta, än vad de föreföll vara vid ett första ögonkast.
Den engelske huvudförhandlaren Lloyd George delade inte Wilsons ljusa tro på folkens fredsvilja, men han ansåg det ändå möjligt att nå fram till en fredsordning som också tyskarna kunde finna rimlig, och som på sikt kunde bilda grund för en försoning.
Realpolitiska bedömningar gjorde det inte svårt för Lloyd George att inta en sansad hållning. De brittiska huvudkraven, att den tyska flottan skulle utlämnas, hade uppfyllts vid vapenstilleståndet – och att tyskarna skulle avstå från sina kolonier hade det aldrig varit strid om.
Clemenceau befann sig i en mera problematisk situation. Frankrikes territoriella krav, återtagandet av Alsace-Lorraine, var klokt nog godkänt på förhand, men säkerhetspolitiskt var situationen inte betryggande på längre sikt. Varken när det gällde befolkningstal eller industri kunde Frankrike mäta sig med Tyskland, och om tysk fredsvilja gjorde sig Clemenceau inga illusioner. För att gardera sig mot revanschkrig måste han gå en av två möjliga vägar.
Antingen måste utvecklingen föras tillbaka till förhållandena vid kejsardömets upprättande 1871, då Tyskland var uppdelat i flera stater. Man tänkte då i synnerhet på att göra Rhenlandet oavhängigt och låta området bli en buffertstat mellan Frankrike och Preussen. Eller också måste Frankrike uppnå jämvikt genom allianser med andra stater som ersättning för det upplösta förbundet med Ryssland.

Till startsidan

Kattes hemsida

Sp1d hemsida

Uppdaterad 26/09/06

| Skolblogg| Temaindex| Kalender | Startsida | Om Håkan | Katte | Arkiv